Förra veckan hade vi ett mysig besök av Johans bror Mats och hans fru Marie. De stod på balkongen när jag kom cyklandes från jobbet.
Johan tog ledigt på fredagen och guidade runt i Sintra, Cabo da Rocka och Guincho. Jag har inga bilder från det tyvärr. Här blir det kvällsmat på Windsurfer. Gott!
Efter ett par nätter hos oss flyttade Mats och Marie in till Lissabon. De bodde på ett jättefint hotell med en fantastiskt fin takterass. Hotellet heter H10 Doque de Loule och tillhör nog de lite lyxigare i Lissabon. Kan det ju vara värt med den utsikten!
Sedan fick vi uppleva fadokväll på Senhor Vinho. Trots nästan två år i Portugal så har det inte riktigt blivit av att vi har gått på fado. Jag har varit nära ett par gånger men inte kommit iväg. Fado är den portugisiska folkmusiken, en klagosång som de portugisiska kvinnorna sjöng när deras män gav sig iväg till sjöss. Man brukar sammanfatta fadomusiken med "saudade" som fritt kan översättas med en nostalgisk väntan blandad med sorgsenhet. Jag som har viss fallenhet för det sorgliga och vemodiga i böcker, musik och filmer tycker mycket om fado. Ana, vår portugislärare, har Maritza som favorit så det har jag också.
Nåväl, nu när Mats och Marie var här så ville de bjuda oss på fado och det var ju väldigt roligt! Senhor Vinho är ett fint ställe och både mat och fadosångarna håller väldigt hög klass. Vi lyssnade på fyra olika sångare, tre kvinnliga och en manlig, de var väldigt duktiga och vi kände saudade och det kom till och med en liten tår hos några av oss. Så vackert! Mer om artisterna kan du läsa här;
Varmt tack för denna fina kväll tillsammans Mats och Marie, härligt att ni kom och 1000 tack för att vi äntligen kom iväg på fado, det kommer absolut bli många fler gånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar