Sorg!

Älskade, älskade pappa, du fattas oss!
I torsdagskväll så somnade pappa in lugnt och fick äntligen frid.  Pappa fick sin ALS-diagnos i oktober, precis efter att han och mamma hade varit här nere och besökt oss och efter det har det varit ett snabbt förlopp. Min fantastiska mamma lovade honom att vara hemma så länge det var möjligt och trots att det egentligen var omöjligt på slutet så fick han ändå vara kvar och dö i sin egen säng. Det betydde mycket för pappa och jag vet att mamma har gjort en heroisk insats och även är oändligt tacksam för allt det stöd hon har fått för att kunna uppfylla pappas önskan. Allas vårt varmaste tack!

Det är fruktansvärt tufft att vara mitt i kampen mot den här fasansfulla sjukdomen och det är inte heller lätt att vara på långt avstånd. Jag har haft väskan packad och ett ben på väg under lång tid, i tanke och känsla har jag varit med er soldater på hemmafronten alla dagar. Det vet jag att ni vet men det känns futtigt och vi har alla varit lika maktlösa och chanslösa mot denna avskyvärda sjukdom.

För mamma så dog hennes älskade man och också hennes bästa vän och livskamrat. Det var alldeles för tidigt och jag hade så innerligt önskat dem många goda år tillsammans med oss alla. Vi som finns kvar får nu sörja, sakna och minnas. Vi ska också försöka glädjas mellan varven och ta tillvara på tillvaron och varandra, för att hedra livet och min älskade pappa.

Min syster med familj kommer ikväll, min mamma vill att vi ska vara tillsammans och trösta varandra och inte att hennes döttrar ska flyga om varandra på varsitt håll under denna svåra tid. Så kommer det att bli, några dagar tillsammans innan vi i familjen Olsson åker norrut i mitten av nästa vecka.

Begravningen kommer att ske i stillhet med familjen och vi känner och uppskattar er omtanke genom kramar och fina hälsningar, tusen tack!

Vid tillfällen som dessa så inser man hur skört livet är så ta hand om er och njut av tillvaron! Jag fick en påminnelse från en gammal kär vän att det där med Vilfreds ovilja att säga farväl har han nog fått från sin mamma och det stämmer så väl. Barnen tror att morfar, Busis, farfar och alla andra kära som vi har mist, väntar på oss i Nangijala och det tror jag också. Då behöver vi inte säga farväl utan vi ses igen älskade pappa <3!

Här är kommer några minnesbilder.

Förra påsken bjöd pappa oss alla på Joe Labero. Det tyckte vi alla var fantastiskt bra, till och med  Trulle! 

Stugan i somras

 Portugal i september/oktober

Sommarlovsdagar!

Vi har haft fina sommarlovsveckor här i Portugal men många tankar och mycket oro riktas hemåt till min närmaste familj där det är väldigt jobbigt. Det skär i mitt hjärta och känns så ofantligt orättvist. 

Nu är det inte så många dagar tills det bär hemåt och även om det inte är mycket vi kan göra så känns det fint att vi snart är på närmare håll. 

Under tiden har vi gjort lite nytta (rensa garderober mm måste man göra här också :-) och också försökt njuta av tillvaron här. Inte så lätt med tanke på omständigheterna men det, skicka styrkekramar och kärlek är det enda vi kan göra. 

Vi gjorde t ex en utflykt till Ericeira, en mysig fiskeby som ligger en knapp timme norrut. 

På hemvägen stannade vi till vid Mafra, som är ett maffigt slott och kloster. Vi var lite för sent ute så vi fick nöja oss med att titta på utsidan den här gången. 

Johan är till sin stora glädje gång lite mer med sitt golfande och förra veckan så startade även jag och Jesper att gå kurs. Roligt och tålamodsprövande! Här är vi alla ute och tränar lite. 

Facebook är bra på många sätt, inte minst att få kontakt med människor man inte träffat eller hörts av med på länge. Malin, en tjej i föräldragruppen med Jesper hörde av sig och det blev ett härligt återseende. De var här på fotbollscup så då passade vi också på att åka och heja. 

Eftersom Malin är lärare så ville hon såklart se skolan! 

Vi har haft härliga stranddagar. Det är jag och Lovisa som gillar stranden bäst och ibland får vi med några till. 

I förgår var vi på Ikea och handlade en massa grejer till skolan. 

Igår var Johan och spelade golf och då passade vi på att vara på Piscina Oceanica. Det är det poolområde med hopptorn som man ser från strandpromenaden. Vi har gått förbi där många gånger och igår testade vi det. Det var mysigt och inte så mycket folk även om jag föredrar stranden. De båda yngsta var mycket nöjda med att de också vågade hoppa från trean. Jesper var sugen både på 5:an och 7,5.an(tror jag det var?) men jag tyckte han kunde ta det en annan dag :-)

Idag var Vilfred och Lovisa på kalas hos en klasskompis. Kalaste var vid en pool i Estoril och var mycket uppskattat. 

Johan och Jesper är på klättringskurs, 4 heldagar fördelat på två helger, och båda är lika förtjusta. Klättring har ju alltid varit Jespers grej och nu lär han sig det på riktigt! 

Vi väntar in två besök till innan det bär av hemåt. Tre av mina kära fotbollskompisar samt en dotter i Lovisas ålder kommer på måndag och de avlöses förhoppningsvis, om inget akut händer, av käraste Syster Yster och den mycket efterlängtade familjen Kling. Det ser vi framemot <3!

Sevilla och Zoomarine!

Sevilla är en väldigt mysig stad och kan varmt rekommenderas. Vi spenderade mest tid med att besöka den mäktiga katedralen (den tredje största katedralen i världen), förundras över det vackra Alcazar som var det kungliga palatset under den tiden då Sevilla var Spaniens huvudstad och att äta fantastiskt goda tapas. Där fanns mysiga gränder och vimlande folkliv. Nu när det börjar bli varmt i Sverige så vågar jag väl skriva att det var väldigt varmt, upp mot 40 grader. Vi var därför glada över att restaurangerna hade riggat för varma dagar genom att spruta ut små vattenduschar på uteserveringarna så vi kunde sitta ute, trots hettan. Sevilla är en jättemysig stad och verkligen en stad att återvända till! 

Utsikt från Katedralen, det var 35 våningar upp så det var tur att det var värt det!

Alcazar! 

Lovisa ville gärna att vi skulle åka hästskjuts och nu när vi var där en så begränsad tid så var det faktiskt ett bra sätt att se mer av staden. 

Jesper har uppfunnit ett kepsknep, att fylla  kepsen full med vatten och sätta den på sig. Det använde alla tre barnen Olsson så då blev de svalkade en stund.  

Ursprungsplanen var att åka till Gibraltar men avståndet kändes för långt, vi tar det en annan gång och vi vände istället tillbaka mot Portugal och gjorde ett lunchstopp i Tavira. En mysig liten stad som precis hade haft festival. Dit återvänder vi också gärna! 

Sedan hade vi två nätter i Algarve. Vi bodde på ett lyxigt ställe med tre olika pooler. Här är lilla poolen som vi kunde nå via vår balkong. Det är där jag står och tar bilden. 

Här är stora poolen. 

Via en brant trappa kunde man nå en fin strand. 

Det blev ett kärt återseende på Zoomarine med bästa familjen Emanuel Maier. 

Delfinshow, alltid uppskattat! 

Show med sjölejon och sälar. 

En av dagens höjdpunkter var när sjölejonet fick en puss av Marcus, eller om det var tvärtom:-)  

Vilda fåglar! 

Pirater! 

Bad, bad och åter bad! 

Show med papegojor och lite andra fåglar! 

Kvällsdopp!

Vi vände hemåt nästa dag och igår kom våra gäster tillbaka. Bad i poolen, middag, prat och mys hanns med igår och idag på förmiddagen. Så mysigt med kära vänner, både stora och små! 

Sedan var det dags för det där sorgliga, att säga hejdå! Det sämsta med...... ja ni vet! 

Underbart att ha er här finaste ni! Hoppas vi ses snart igen!

Dagen till ära så var det ett perfekt åka-hem-väder, det var mulet och till och med lite regn. Det blir alltid lite tomt när det har varit avsked. För att muntra upp oss tog vi en tur på kickbikes och rullor längs stranden innan det var dags för Lovisas och Jespers fotbollsträning. Där blev de gratulerade av alla tränarna till Sveriges seger i U21 i fotboll, där Sverige vann över Portugal, 4-3 i straffar. Barnen och även Johan var mycket nöjda och stolta över det! Heja Sverige!