Hej kära ni!

I lördags hade Lovisa premiär med teatern "Jim och piraterna Blom" på Helsingborgs Stadsteater. Vi var där och tittade. Lovisa går på teaterlinjen på Sundsgården och eleverna där får hjälpa till och vara statister. Väldigt häftigt tycker Lovisa att få ta del av en produktion och se hur föreställningen växer fram. Hon är också imponerad av hur hjälpsamma och trevliga alla är, alltifrån skådespelarna till ljudtekniker och koreograf. Jim och piraterna Blom är egentligen en föreställning för barn men mycket fin och tänkvärd och högst sevärd även för vuxna och även utan egna barn på scenen. Alla tre, Johan, Vilfred och jag, hade tårar i ögonen vid flera tillfällen t ex när sorgestenar förvandlas till diamanter och det var en hel del skratt, lite så som livet är. 

Kära Lotta var förbi och piggade upp mig för några veckor sedan, då när jag fortfarande bara hasade runt här hemma och mest förflyttade mig mellan soffan och sängen. Tack bästa Lotta! 

Pontus var också här i den vevan, Pontus är kär barndomsvän till Johan som nu bor på närmare håll vilket vi är glada över. Han hjälpte till att inviga den nyinköpta pizzaugnen, Vi är inte så snittsiga pizzabagare som familjen Kling ännu men det blir goda pizzor, det tycker framförallt Jesper som är selektiv med maten så det är extra roligt. Ikväll blir det pizza igen efter Jespers önskemål. 

Här är bilder från dagens pizzabak. 

En önskan och förhoppning som jag hade var att kunna klara av att titta på Melissa Horn tillsammans med mamma och syster för någon vecka sedan, en present från oss till mamma. Det gick med god vilja och vi hade en fin kväll tillsammans, tack bästa mamma och syster! 

Johan var i stugan med fint sällskap och förutom stugfix så hittades det en hel del svamp. 

Vid allahelgona var vi på kyrkogården för att hedra och minnas de vi har mist, även om alla inte finns just i den här minneslunden så blev det fina samtal om minnen och saknad. Älskade, älskade pappa, vad du fattas mig <3 

Nu har det snart gått sex veckor sedan jag opererades. Det har varit tuffa veckor och när det hade gått fyra veckor var det tänkt att jag skulle börja jobba igen. Jag som bara var borta från jobbet sammanlagt åtta dagar på två bröstcanceroperationer, jag som älskar att jobba och jag som alltid känner mig oumbärlig på jobbet kände förra måndagen att det faktiskt inte gick. Jag kunde ju fortfarande inte riktigt ta hand om mig själv, hur skulle jag då kunna ta hand om en skolklass? Jag hade fortfarande mycket smärta, öppna sår och begränsad rörlighet så jag blev sjukskriven en vecka till. Jag inledde istället jobbandet förra helgen på universitetet med examinationer. Det var på darriga ben men Johan och mina kära kollegor hjälpte mig mycket, så tacksam för det, så det gick fint! I söndags träffade jag min kära Anna EM (jag har flera kära Annor) på café, det var väldigt mysigt och kändes lite som att återgå till den riktiga världen igen. Tog ingen bild då men här är bild på Anna och hennes fina skolhund Nelson. 

I måndags började jag jobba på skolan, det var fint att träffa barn och kollegor men jag ska erkänna att jag jag var glad över att det bara var tre dagar och att det sen var arbete hemifrån i slutet av veckan. Det är lättare att lägga upp arbetet så det funkar när jag är hemma och både kropp och huvud behöver fortfarande vila mellan varven. Hänga i soffan har jag verkligen gjort mycket de här veckorna, oftast med bästa sällskapet.

Jag har lite krångel med mina sår som gör att jag försöker ta det lite extra lugnt, inte helt lätt överhuvudtaget och sannerligen inte i en mellanstadieklass. Såren får jag dock god hjälp med på vårdcentralen, jag går dit varannan dag och får de omlagda och det får jag nog hålla på med några veckor till. Tidskrävande men så skönt att få hjälp och få träffa någon som har koll och säger till mig vad jag ska göra så jag slipper oroa mig. I veckan blev det lite bakläxa när jag hade börjat jobba igen men i fredags var det ett steg fram. Jag försöker verkligen vara tålmodig och inte hålla igång alls utöver det nödvändiga för att ge såren så goda läkchanser som möjligt men jag längtar efter att kunna göra vardagliga saker så som att promenera och cykla. Framförallt längtar jag efter att kunna träna,  jogga, gå ut med Alice och spela padel men det blir förhoppningsvis tillfälle till det längre fram, ett steg i taget. 

Jesper och framförallt Vilfred har verkligen tagit stort ansvar för hundpromenader nu när jag inte har kunnat bidra så mycket. 

                                                 

Gos och bus finns det alltid utrymme för. 

                                       

Idag har Lollolovisan varit hemma igen och myst lite, både med oss och hunden. Skönt att hon inte är alltför långt borta utan kan titta förbi lite ibland. 

Jag är fortsatt väldigt glad för allt stöd och uppmuntran, varmt tack! 

Ha en fin vecka och ta hand om er!

Kramar, Linda