Hej på er kära vänner
Nu är det drygt tre år sedan jag behandlades för min bröstcancer. Många av er har varit med hela vägen vilket jag är varmt tacksam för men för den nytillkomne kan jag göra en kort sammanfattning. Min resa innehöll två operationer, först en tårtbit och fem lymfor. Det räckte inte utan det blev en operation till där hela vänster bröst togs bort. Jag avslutade med strålning 15 gånger och sen en pågående antihormonbehandling. Jag minns inte om jag ska äta den i fem, åtta eller tio år. När jag fick beskedet kändes allt som en evighet men nu när jag kommit en bit på väg är det kanske dags att kolla upp vilken tidsrymd som gäller. Biverkningarna från amtihormonbehandlingen är inte trevliga, tänk klimakteriebesvär i kubik, men överkomliga och kroppen vänjer sig efter ett tag.
Nu är jag på väg mot nästa steg i processen, rekonstruktion. Det var inget givet beslut för mig men eftersom kötiden är lång har jag haft lång tid att tänka. I februari fick jag erbjudande om en återbudstid men då var jag inte redo, varken kroppsligt eller i huvudet. Det blev dock startskottet till att göra mig redo. Skåne har extremt långa köer för den här sortens operationer så de skickar över en del patienter till Göteborg, däribland mig. I juni var jag där uppe för undersökning och information. De kändes proffsiga och jag bestämde mig för att våga. De rekommenderar en diep-lambrå där man tar fett och blodkärl från magen och gör till ett bröst. Tänk vad de kan ändå! De ska också förminska mitt högra bröst då de inte kan göra alltför stort nytt bröst och så att de ändå blir någorlunda symmetriska
Jag fick då besked om att jag skulle få operationstid nu i höst. Det har varit lite turer kring det men för lite drygt två veckor sedan fick jag datumet, 13 oktober med inskrivning nu ikväll. Jag sitter därför på tåget och skriver av mig lite av min oro. Den jobbigaste delen är avklarad, att säga hejdå till min fina familj.
Jag har jobbat mycket på båda mina jobb sedan jag fick beskedet, framförallt för att det ska bli så bra som möjligt när jag är borta men också för att det är skönt att fokusera på det praktiska, vardagliga. Jesper var fyra dagar i skolan den här veckan vilket vi är så glada över efter en tuff inledning på hösten med uppbrott i relation och kämpigt kring sitt mående.
Vi har haft en fin helg med middag på stan och en fantastisk konsert med Thomas Andersson Wij i Allahelgonakyrkan för Johan och mig i fredags. Igår var hela familjen samlad och vi åt brunch tillsammans, vet inte när det inträffade senast.
Nu är jag snart uppe i Göteborg, varm kram till er alla och tusen tack för omtanke och stöd. Jag uppdaterar när jag har vaknat och kan meddela mig❤️.
