Marianne, älskade Marianne!

När vi satt på flygplatsen och var på väg hem från Norge så kom det där beskedet jag hade fasat för. Nu var det illa, illa med kära Marianne och jag skulle inte hinna ner för att säga adjö till henne. Trots att det är livets gång och att det är få människor som får ha ett så innehållsrikt och värdigt liv som Marianne så var/är ändå sorgen så oändligt stor. Vi ska ner nu på påsklovet, jag och Lovisa samt Helene och det kommer kännas väldigt konstigt att inte få träffa Marianne och uppdatera henne om allt som har hänt sedan vi sågs sist. Jag ska sätta mig på stranden, tända ett ljus och tänka på henne och glädjas åt att jag fick lära känna henne. Hon var verkligen en fantastisk person <3 

Detta formulerade jag i på min fb-sida i samband med att vi miste vår älskade Marianne. Vilken fantastisk person och vad glad jag är över att få ha lärt känna henne. Jag tänker ofta på Marianne och har så många fina minnen som jag bevarar ömt och vördnadsfullt. 

Marianne, älskade Marianne Ahnfelt♥ I torsdags kväll lämnade du oss i outsäglig sorg och saknad. Idag hålls vaka och minnesstund i Livramento, Portugal och jag hade så gärna varit där och hedrat dig. Men nu gick inte det så därför gör jag det på mitt sätt, med bilder och våra gemensamma minnen. Minnen som jag och alla andra som älskade dig alltid kommer ha kvar och vårda ömt. Mina tankar går till familjen Helena Ahnfelt och Henrique Ahnfelt med respektive och barnbarn och jag sörjer med er <3 Tomrummet och saknaden av en sådan människa som Marianne blir så oändligt stort så det är tur att vi är många som kan dela sorgen. Även om det inte känns så just nu så blir den kanske lättare att bära då.

Marianne, du fick ett långt, innehållsrikt och vad jag tror ett mycket lyckligt liv. Du startade Svenska skolan i Lissabon 1957 och vi firade 60-årsjubileumet med pompa och ståt. Vi firade också din 90-årsdag för något år sedan med alla dina nära och kära som du var så stolt över.

När jag började på skolan så kom du en gång i veckan och hjälpte mig med barnens läsning, då var du 86 år, aktiv och pigg som få. Sedan började synen krångla lite och även om du fortsatte att ofta besöka oss på skolan så sågs vi även ofta i din vackra trädgård.

Ditt engagemang och intresse för skolan var fantastiskt, det var ju trots allt nästan 30 år sedan du gick i pension. Du älskade att diskutera pedagogiska frågor, var nyfiken och engagerad i våra liv och väldigt intresserad av alla nya lärare och familjer. Du var aktiv och social, vi skojade ibland om att ditt sociala liv vida översteg vårt eget men du ville ta vara på alla möjligheter och leva fullt ut, kanske är det hemligheten till ett långt och lyckligt liv?

Du var min vän, min förebild och min inspirationskälla. Jag är så oändligt tacksam för att jag fick lära känna dig. Nu finns bara våra minnen kvar och dem får vi behålla för evigt medan du har återförenats med din älskade Rui och säkert håller din vakande hand över oss